Slaget 1565

Att leda dansken i fällan..

I skydd av mörkret lyckades den svenska gruppen utklädda till allmoge, bränna ned bron över Ätran vid Falkenberg. Det krävdes dock två försök.

Slaget vid Axtorna 20 Oktober 1565

Bakgrunden till slaget är en längre tids konflikt mellan Danmark och Sverige. Danmark hade lyckats stänga ute Sverige från Kattegatt genom att inta och hålla Älvsborgs slott. Erik XIV beordrar sitt krigsfolk att tåga mot de halländska städerna för att försöka etablera ett hamnläge. 1563 misslyckas ett första försök att inta Halmstad vilket leder till ett första mindre slag vid Mareds kärr. 1564 lyckas man ta Varbergs fästning. Ganska snart skickar Danmarks kung Fredrik II sin armé under ledning av Daniel Rantzau för att belägra fästningen. För att häva denna belägring samlar svenskarna en armé som tågar mot Varberg från Västergötland.

 

 

Den danska armén får reda på svenskarnas intentioner och avbryter belägringen. Man måste nu skyndsamt samla trupperna i Halmstad varför man beger sig söderut mot Falkenberg. Det svenska kommandot har samtidigt beslutat sig att försöka fånga Rantzaus här innan den når förstärkningar längre söderut. För att lyckas med detta skickar man en liten trupp under ledning av Knut Hand att bränna bron över Ätran i Falkenberg. På så vis tvingade man danska hären att söka efter ett bra vadställe längre uppströms. Det vadställe som fanns att tillgå nu var vid Axtorna.

 

De danska trupperna hade så när börjat förbereda övergången av Högvadsån vid Axtorna när man stötte på svenska förtrupper. Slaget som följde var det största fältslaget under Nordiska Sjuårskriget (1563-70) och ett av de största i Nordens historia. Bakgrunden till kriget var i första hand handelspolitiska motsättningar mellan östersjöländerna. Det kom sig av att de två förutvarande stabilisatorerna i området, Tyska Orden och Hansan, gradvis hade förlorat i makt och inflytande. När de föll tillbaka inleddes en kamp om makten över östersjöhandeln och handelsvägarna västerut mellan i första hand Sverige, Danmark, Polen och Ryssland. I både Danmark och Sverige satt nya, unga kungar på tronen, i Sverige Erik XIV och i Danmark Fredrik II. Båda två var fast beslutna att krossa sin motståndare.

Nordiska Sjuårskriget var inledningen på en flera hundra år lång maktkamp mellan Danmark och Sverige och var det första krig som på allvar gick ut över civilbefolkningen. Det var också det första riktigt storskaliga kriget i området. Kriget ledde inte till några uppseendeväckande resultat för någondera sidan och freden slöts i utmattningens tecken i Stettin 1570. Däremot satte kriget normen för hur de framtida krigen mellan staterna skulle komma att utformas.

På grund av sitt geografiska läge som danskt gränslandskap mot Sverige och på grund av sina många hamnar kom Halland att plågas särskilt svårt av kriget. Huvuddelen av kriget till land utkämpades i Halland. Städerna utsattes för upprepade belägringar av båda sidorna och landsbygden skövlades gång på gång. Skövlingarna var en del av tidens strategiska tänkande. Genom att föröda landsbygd kunde man hindra fiendens födoslukande arméer att röra sig.

1565 var den danska armén i dåligt skick. Statskassan sinade och sjukdomar och hunger härjade i leden. Erik XIV ville därför få till ett avgörande slag och slå den danska armén i grunden. Efter några misslyckade försök lyckades också den svenska armén fånga den danska vid vadställena vid Axtorna by ca två mil öster om Falkenberg.

Den danska armén, under befäl av den holsteinske adelsmannen och yrkeskrigaren Daniel Rantzau, visade sig dock vara en farligare motståndare än svenskarna tänkt sig. Även om den svenska armén var numerärt överlägsen hade danskarna ett övertag i form av ett effektivt tungt rytteri och bättre ledarskap. I slagets första fas utkämpade rytteri och fotfolk två isolerade strider. Efter att ha besegrat det svenska rytteriet kunde dock det danska rytteriet på ett avgörande sätt understödja det egna fotfolket.

Slaget varade från morgon till kväll den 20 oktober 1565 och utmynnade med liten marginal i dansk seger. Ungefär 4000 människor dog.

Till dags dato har inte mycket förändrats på platsen. Slagfältet är i allt väsentligt intakt. Daniel Rantzaus fältdagbok beskriver platsen där man begraver de döda på tyska "holzungen, klippen und morasthen".

Skogsdungar, klippor och moras. En bild som fortfarande kan kännas igen exempelvis längs Myrån.

Axtorna by
Axtorna och kringbygden

Axtorna Historiesällskap 2014